Johannes U:son Påfs knådar lera, två stenar i formen. Formen bars bort på kant och tömdes försiktigt på "flaton". Formen lösgjordes och fördes på nytt till "knådarin" som under tiden fyllt en annan tegelform. Efter ett par dagar var teglen så torra att de kunde vändas på kant. Om det var varmt, fuktades teglen med vatten och täcktes med råghalm för att förhindra för snabb torkning, med sprickbildning som följd. På bilden: Johannes U-son Påfs, Valter Rodas och Sulo Lång med utjämningsbrädan.